en annorlunda cykeltur
ok, mycket har hänt sen sist.
först och främst har det varit mycket studier, både för maria och mig. maria kämpar på seina enkäter med gott resultat, hon har även ordnat så den finns på swahili nu! grymt. min och klasskompis marias uppsats är nu inskickad och klar! halleluja. det har varit så intressant att arbeta med uppsatsen, men det går ju inte att förneka att det känns helt ok att den är klar nu. men lite tomt ändå.
vi har haft vår kick-off dag för tjejprojektet. det var en solig lördag i Kale med 128 flickor närvarande från tre skolor; Mkamenyi, Kale och Marungu. alla tre är skolor som ligger i närheten av Manugu några mil närmre kusten än Voi. de pengar som vi tillsammans hjälpts åt att samla in var tänkta att gå till bindor åt flickor i dessa byar som har svårt att få tag i sanitetsprodukter och som i många fall inte har råd till det. de här flickorna stannar ofta hemma från skolan, har vi fått veta av lärare, på grund av brist på mensskydd. då pengarna blev till en större summa än vi vågat hoppas på har Gaffer Health, en voluntär organisation verksam i Maungu, nu gjort upp ett schema. 10 stycken skolor är inkluderade till att börja med i ett projekt där flickorna ska få utbildning om meunstrationscykeln och därefter få sy sina egna mensskydd. detta för att det ska bli ett mer hållbart sätt att hantera problemet på. hade vi köpt bindor hade ju dessa förr eller senare tagit slut. på det här viset kan flickorna dessutom sprida sin kunskap till sina småsystrar. Esmily som hjälpte oss med översättning till våra intervjuer kommer hålla i utbildningen men ha hjälp av fler aktiva i Gaffer Health. hon har fått utbildning om hur man tillverkar sina egna mensskydd och hur man håller dem hygieniska på ett seminarium som hölls av fredskåren i Mombasa. han som höll i seminariet är dessutom i Maungu för ett år, han heter Lois och var med på kick-off dagen. han kommer vara behjälplig i projektet framöver. fredskåren har hållit i dessa seminarier tidigare men tyvärr inte haft möjlighet, tid eller pengar att följa upp detta. därför tycker även de att detta projekt är något bra, förhoppningsvis kan det verkligen göra skillnad, så stort TACK till er för att ni gjort detta möjligt!
Här mötte flickorona från Marungu skola (de i grönt och orange) upp flickorina från Kale (de i blått). deras uniformer matchar med färgerna på skolornas byggnad, fiffigt va? tillsammans hade de en liten kampanj för lika villkor på väg upp till skolan där seminariedagen hölls.
Esmily är duktig och mycket engagerad.
Min och Maris tid i Voi har det sista handlat mycket om bjudningar. vi har haft vänner som jobbar på scripture hemma hos oss på middag, barnen har varit över på fruktsallad (något de tyckte var mycket suspekt -hur kan man blanda mangu och banan??), vår kära mama jane som säljer god frukt till oss har varit över på middag med sin man joseph och slutligen har manasse, mary, lydia och barnen också varit hemma hos oss. mycket trevliga kvällar har det varit!
dessutom har vi fått gästa Manasses hem en kväll.
mama Jane har vi fått komma till på en lunch där hon lärde oss laga Viazu, en kenyansk potatisrätt. mums!
Manasse har tagit oss till farmen, där har vi fått höra om alla olika planer på hur vattenfrågan förhoppningsvis inom det närmsta ska kunna lösas. vi passade även på att plantera lite och skåda alla fina vattenmeloner. eftersom de frodas så bra på farmen även utan vatten är planerna, berättade manasse, att slopa majs för melon.
en morgonpromenad ledde till en bergstopp där en vacker vy över voi kunde beskådas, sista dagen i voi och det var skönt att sitta där en stund och tänka på tiden i voi som börjar lida mot sitt slut.
i torsdags åkte nämligen maria och jag till nakuru. vi tog bussen till nairobi varifrån vi tog matatu till nakuru där en vän från förra året, aadil, mötte upp oss och visade oss till både boende och mat. en trevlig kväll hade vi tillsammans.
på fredag morgon begav vi oss tidigt till nakuru nationalpark där vi fick en heldags safari.
morgondis
vi såg två lejon, här är ett. det är av den bergsklättrande sorten och till skillnad från den manlösa jag skådat i tsavo hade dessa en hel massa svart hår som tyder på att de är rätt gamla. ganska slöa var de med, men det berodde nog på att de satt i sig en hel buffalo. kadavret låg några meter längre bort. luktade fräscht.
I Nakuru finns både svarta och vita noshörningar. de svarta är blyga men argsinta och sällsynta, men vi fick se flera stycken och de gick inte till attack. lycka!
i nakuru finns en sjö, där finns flamingos och pelikaner.
efter en heldag i vackra nakuru var det trevligt och gott att åter få sluta upp med aadil. vi fick äta somalisk maträtt, getkött som var hur gott som helst!
på lördagen åkte vi matatu till naivasha. där finns också en nationalpark och eftersom där inte finns fullt så farliga djur som i många andra är där fullt tillåtet att cykla och gå runt. här är vi i ett område som bitar ur lejonkungen har hämtat inspiration ifrån. ni vet där gnuerna skenar...?
och klippan där mufasa kastas ner av sin elake bror? (se bilden nedan)
vi förstår varför detta ställe kallas hell's gate. precis vid trädet sluttade det stupbrant och mycket djupt ner.
girafferna kändes lugnare att möta än buffalosarna (hur säger man det i plural?) som är bakom oss på bilden nedan..
vi ser ju fortfarande sjukt lugna ut, men det är ju för att vi är såna coolingar helt enkelt.
På kvällen spanade vi dessutom på de flodhästar som hänger vid sjön i naivasha där vi bodde om natten. det var verkligen kul! hade ficklampa och smög runt tillsammans med en härlig farbror som bidrog till spänningen med hans viskande order om när vi skulle stanna och när vi skulle haka på.
söndag morgon skildes marias o mina vägar. mina 8 uppsatsveckor är över och maria är halvvägs så hon for tillbaka till voi, saknar dig redan maria tack för en grym tid i kenya! i voi kommer maria fortsätta sin c-uppsats och jag hänger i nairobi och väntar på mitt flyg till köpenhamn. saknar redan alla vänner och allt fina jag kommer flyga ifrån. men det känns ju såklart gott att veta att jag flyger hem till er!
p.s jag kom på att jag glömt berätta för er att maria klasskompis och jag safarade även i voi i nationalparken tsavo east. där såg vi också massa djur, bland annat elefanter..
en vän, michael, som var ledig den dagen från scirpture mission hade möjlighet att följa med och det var aadils morbror som körde oss. här har vi ananaspaus.
två blivande kollegor på ortopeden 12. hjälp, har knappt fattat att uppsatsen som vi nu är klara med leder till en examen.
först och främst har det varit mycket studier, både för maria och mig. maria kämpar på seina enkäter med gott resultat, hon har även ordnat så den finns på swahili nu! grymt. min och klasskompis marias uppsats är nu inskickad och klar! halleluja. det har varit så intressant att arbeta med uppsatsen, men det går ju inte att förneka att det känns helt ok att den är klar nu. men lite tomt ändå.
vi har haft vår kick-off dag för tjejprojektet. det var en solig lördag i Kale med 128 flickor närvarande från tre skolor; Mkamenyi, Kale och Marungu. alla tre är skolor som ligger i närheten av Manugu några mil närmre kusten än Voi. de pengar som vi tillsammans hjälpts åt att samla in var tänkta att gå till bindor åt flickor i dessa byar som har svårt att få tag i sanitetsprodukter och som i många fall inte har råd till det. de här flickorna stannar ofta hemma från skolan, har vi fått veta av lärare, på grund av brist på mensskydd. då pengarna blev till en större summa än vi vågat hoppas på har Gaffer Health, en voluntär organisation verksam i Maungu, nu gjort upp ett schema. 10 stycken skolor är inkluderade till att börja med i ett projekt där flickorna ska få utbildning om meunstrationscykeln och därefter få sy sina egna mensskydd. detta för att det ska bli ett mer hållbart sätt att hantera problemet på. hade vi köpt bindor hade ju dessa förr eller senare tagit slut. på det här viset kan flickorna dessutom sprida sin kunskap till sina småsystrar. Esmily som hjälpte oss med översättning till våra intervjuer kommer hålla i utbildningen men ha hjälp av fler aktiva i Gaffer Health. hon har fått utbildning om hur man tillverkar sina egna mensskydd och hur man håller dem hygieniska på ett seminarium som hölls av fredskåren i Mombasa. han som höll i seminariet är dessutom i Maungu för ett år, han heter Lois och var med på kick-off dagen. han kommer vara behjälplig i projektet framöver. fredskåren har hållit i dessa seminarier tidigare men tyvärr inte haft möjlighet, tid eller pengar att följa upp detta. därför tycker även de att detta projekt är något bra, förhoppningsvis kan det verkligen göra skillnad, så stort TACK till er för att ni gjort detta möjligt!
Här mötte flickorona från Marungu skola (de i grönt och orange) upp flickorina från Kale (de i blått). deras uniformer matchar med färgerna på skolornas byggnad, fiffigt va? tillsammans hade de en liten kampanj för lika villkor på väg upp till skolan där seminariedagen hölls.
Esmily är duktig och mycket engagerad.
Min och Maris tid i Voi har det sista handlat mycket om bjudningar. vi har haft vänner som jobbar på scripture hemma hos oss på middag, barnen har varit över på fruktsallad (något de tyckte var mycket suspekt -hur kan man blanda mangu och banan??), vår kära mama jane som säljer god frukt till oss har varit över på middag med sin man joseph och slutligen har manasse, mary, lydia och barnen också varit hemma hos oss. mycket trevliga kvällar har det varit!
dessutom har vi fått gästa Manasses hem en kväll.
mama Jane har vi fått komma till på en lunch där hon lärde oss laga Viazu, en kenyansk potatisrätt. mums!
Manasse har tagit oss till farmen, där har vi fått höra om alla olika planer på hur vattenfrågan förhoppningsvis inom det närmsta ska kunna lösas. vi passade även på att plantera lite och skåda alla fina vattenmeloner. eftersom de frodas så bra på farmen även utan vatten är planerna, berättade manasse, att slopa majs för melon.
en morgonpromenad ledde till en bergstopp där en vacker vy över voi kunde beskådas, sista dagen i voi och det var skönt att sitta där en stund och tänka på tiden i voi som börjar lida mot sitt slut.
i torsdags åkte nämligen maria och jag till nakuru. vi tog bussen till nairobi varifrån vi tog matatu till nakuru där en vän från förra året, aadil, mötte upp oss och visade oss till både boende och mat. en trevlig kväll hade vi tillsammans.
på fredag morgon begav vi oss tidigt till nakuru nationalpark där vi fick en heldags safari.
morgondis
vi såg två lejon, här är ett. det är av den bergsklättrande sorten och till skillnad från den manlösa jag skådat i tsavo hade dessa en hel massa svart hår som tyder på att de är rätt gamla. ganska slöa var de med, men det berodde nog på att de satt i sig en hel buffalo. kadavret låg några meter längre bort. luktade fräscht.
I Nakuru finns både svarta och vita noshörningar. de svarta är blyga men argsinta och sällsynta, men vi fick se flera stycken och de gick inte till attack. lycka!
i nakuru finns en sjö, där finns flamingos och pelikaner.
efter en heldag i vackra nakuru var det trevligt och gott att åter få sluta upp med aadil. vi fick äta somalisk maträtt, getkött som var hur gott som helst!
på lördagen åkte vi matatu till naivasha. där finns också en nationalpark och eftersom där inte finns fullt så farliga djur som i många andra är där fullt tillåtet att cykla och gå runt. här är vi i ett område som bitar ur lejonkungen har hämtat inspiration ifrån. ni vet där gnuerna skenar...?
och klippan där mufasa kastas ner av sin elake bror? (se bilden nedan)
vi förstår varför detta ställe kallas hell's gate. precis vid trädet sluttade det stupbrant och mycket djupt ner.
girafferna kändes lugnare att möta än buffalosarna (hur säger man det i plural?) som är bakom oss på bilden nedan..
vi ser ju fortfarande sjukt lugna ut, men det är ju för att vi är såna coolingar helt enkelt.
På kvällen spanade vi dessutom på de flodhästar som hänger vid sjön i naivasha där vi bodde om natten. det var verkligen kul! hade ficklampa och smög runt tillsammans med en härlig farbror som bidrog till spänningen med hans viskande order om när vi skulle stanna och när vi skulle haka på.
söndag morgon skildes marias o mina vägar. mina 8 uppsatsveckor är över och maria är halvvägs så hon for tillbaka till voi, saknar dig redan maria tack för en grym tid i kenya! i voi kommer maria fortsätta sin c-uppsats och jag hänger i nairobi och väntar på mitt flyg till köpenhamn. saknar redan alla vänner och allt fina jag kommer flyga ifrån. men det känns ju såklart gott att veta att jag flyger hem till er!
p.s jag kom på att jag glömt berätta för er att maria klasskompis och jag safarade även i voi i nationalparken tsavo east. där såg vi också massa djur, bland annat elefanter..
en vän, michael, som var ledig den dagen från scirpture mission hade möjlighet att följa med och det var aadils morbror som körde oss. här har vi ananaspaus.
två blivande kollegor på ortopeden 12. hjälp, har knappt fattat att uppsatsen som vi nu är klara med leder till en examen.
Footiball
Veckan som gått har mest gått åt till plugg för både Maria och mig. Men vi har även hunnit med en del trevliga besök. Bland annat hos vår taxichaufförs familj och hos underbara mama Jane som säljer färsk frukt och grönsaker till oss varje dag.
Vi hinner gå lite promenader mellan studierna och såhär ser vi ut då.
I fredags var vi på sjukhuset Moi District Hospital. Det var första gången jag var tillbaka där sen i somras. Kändes väldigt roligt att få träffa alla de fina sjuksköterskorna som jobbar där. Vissa var verkligen helt fantastiskt att få möta igen, och sådär lustigt nog som det känns ibland, kändes det verkligen som om det var igår vi sågs.. Maria hade möjlighet att få lämna lite enkäter där med vilket ju var bra. Sedan var det marknad i vanlig fredagsordning, alltid lika trevligt.
I lördags morse kom Maria (ni minns holländska vännen som är tillsammans med Ben som jag mötte förra året, bägge jobbar i Maungu och ska snart flytta till Mombasa..) och åt lite frukost ihop med oss på altanen innan vi hämtade upp Mr. Mohammad. Roligt att äntligen få träffa denne mytomspunne man, hört mycket gott om honom. En otroligt varm och hjärtlig man som arbetar som lärare i Voi. Han ska även vara involverad i det här lilla projektet som vi tillsammans dragit igång angående flickornas santitetsprodukttillgång och utbildning. I lördags hade vi nämligen ett möte tillsammans med James och Esmily som kommer arbeta det närmsta med detta projekt. På lördag är kick-off dagen i Kale, så jag kommer berätta mer i nästa vecka om hur det kommer fortskrida.
Efter mötet så for vi ut på småvägarna mot Kasigau, körde 4 mil rakt ut i den vackra landsbygden tills vägen tog slut. Där väntade oss en otroligt vacker vy och en liten by där det pågick en fotbollsturnering som våra vänner dragit igång.
Hemmalagets hejaklack och pågående match.
Bilderna ger inte rättvisa åt verkligheten, men ni fattar principen. Berg, sol, röd jord, grönska, goa barn.. vackert!
Innan vi åkte hem fick vi först ta hand om en skadad bil och sedan om en stukad tapper fotbollsspelare som behövde omlindas på närmsta hälsocenter. Vi visste dock inte om det skulle finnas något öppet men medpassagerarna i bilen sa bara, "det är lugnt, Eva is a nurse", ojoj kände pressen där och önskar att jag hade varit lite mer ansvarstagande och förekommande, borde man som blivande sjuksköterska alltid ha första hjälpen kit med sig? Tog mig en titt på pojkens svullna ankel och tänkte; om jag bara hade haft en linda i fickan.. Men tänk om jag har fel och det inte är en stukning, tänk om det är brutna ben med i bilden? Som väl var hade hälsocentret i Buguta inte stängt ännu så pojken blev väl omhändertagen. Bilen blev ganska full eftersom läraren och vänner till den tappre fallne fotbollsspelaren skulle få plats i bilen. Några av oss fick sitta på taket. Där fick vi en vacker utsikt! Det är något speciellt med att susa fram i naturen utan att blicka genom fönsterrutor. Tror att jag ska damma av min trampmoppe när jag kommer hem till Grönahög i sommar.
hon till vänster är jag, i mitten maria, Längst till höger sitter Titus som är fotbollstränare för lagen som vi såg mötas i matchen.
Söndagen innehöll kyrkobesök och lek med barnen på scripture. Manasse höll i gudstjänsten denna söndag.
Idag har Maria och jag pluggat, gått morgon och kvällspromenad, spelat fotboll med barnen på scripture mission, hälsat på mama Jane, lagat middag på massa goda färska grönsaker och inmundigat detta framför ett avsnitt vänner. En ganska normal vardag här i Voi. Vi trivs.
Vi hinner gå lite promenader mellan studierna och såhär ser vi ut då.
I fredags var vi på sjukhuset Moi District Hospital. Det var första gången jag var tillbaka där sen i somras. Kändes väldigt roligt att få träffa alla de fina sjuksköterskorna som jobbar där. Vissa var verkligen helt fantastiskt att få möta igen, och sådär lustigt nog som det känns ibland, kändes det verkligen som om det var igår vi sågs.. Maria hade möjlighet att få lämna lite enkäter där med vilket ju var bra. Sedan var det marknad i vanlig fredagsordning, alltid lika trevligt.
I lördags morse kom Maria (ni minns holländska vännen som är tillsammans med Ben som jag mötte förra året, bägge jobbar i Maungu och ska snart flytta till Mombasa..) och åt lite frukost ihop med oss på altanen innan vi hämtade upp Mr. Mohammad. Roligt att äntligen få träffa denne mytomspunne man, hört mycket gott om honom. En otroligt varm och hjärtlig man som arbetar som lärare i Voi. Han ska även vara involverad i det här lilla projektet som vi tillsammans dragit igång angående flickornas santitetsprodukttillgång och utbildning. I lördags hade vi nämligen ett möte tillsammans med James och Esmily som kommer arbeta det närmsta med detta projekt. På lördag är kick-off dagen i Kale, så jag kommer berätta mer i nästa vecka om hur det kommer fortskrida.
Efter mötet så for vi ut på småvägarna mot Kasigau, körde 4 mil rakt ut i den vackra landsbygden tills vägen tog slut. Där väntade oss en otroligt vacker vy och en liten by där det pågick en fotbollsturnering som våra vänner dragit igång.
Hemmalagets hejaklack och pågående match.
Bilderna ger inte rättvisa åt verkligheten, men ni fattar principen. Berg, sol, röd jord, grönska, goa barn.. vackert!
Innan vi åkte hem fick vi först ta hand om en skadad bil och sedan om en stukad tapper fotbollsspelare som behövde omlindas på närmsta hälsocenter. Vi visste dock inte om det skulle finnas något öppet men medpassagerarna i bilen sa bara, "det är lugnt, Eva is a nurse", ojoj kände pressen där och önskar att jag hade varit lite mer ansvarstagande och förekommande, borde man som blivande sjuksköterska alltid ha första hjälpen kit med sig? Tog mig en titt på pojkens svullna ankel och tänkte; om jag bara hade haft en linda i fickan.. Men tänk om jag har fel och det inte är en stukning, tänk om det är brutna ben med i bilden? Som väl var hade hälsocentret i Buguta inte stängt ännu så pojken blev väl omhändertagen. Bilen blev ganska full eftersom läraren och vänner till den tappre fallne fotbollsspelaren skulle få plats i bilen. Några av oss fick sitta på taket. Där fick vi en vacker utsikt! Det är något speciellt med att susa fram i naturen utan att blicka genom fönsterrutor. Tror att jag ska damma av min trampmoppe när jag kommer hem till Grönahög i sommar.
hon till vänster är jag, i mitten maria, Längst till höger sitter Titus som är fotbollstränare för lagen som vi såg mötas i matchen.
Söndagen innehöll kyrkobesök och lek med barnen på scripture. Manasse höll i gudstjänsten denna söndag.
Idag har Maria och jag pluggat, gått morgon och kvällspromenad, spelat fotboll med barnen på scripture mission, hälsat på mama Jane, lagat middag på massa goda färska grönsaker och inmundigat detta framför ett avsnitt vänner. En ganska normal vardag här i Voi. Vi trivs.
