Footiball
Veckan som gått har mest gått åt till plugg för både Maria och mig. Men vi har även hunnit med en del trevliga besök. Bland annat hos vår taxichaufförs familj och hos underbara mama Jane som säljer färsk frukt och grönsaker till oss varje dag.
Vi hinner gå lite promenader mellan studierna och såhär ser vi ut då.
I fredags var vi på sjukhuset Moi District Hospital. Det var första gången jag var tillbaka där sen i somras. Kändes väldigt roligt att få träffa alla de fina sjuksköterskorna som jobbar där. Vissa var verkligen helt fantastiskt att få möta igen, och sådär lustigt nog som det känns ibland, kändes det verkligen som om det var igår vi sågs.. Maria hade möjlighet att få lämna lite enkäter där med vilket ju var bra. Sedan var det marknad i vanlig fredagsordning, alltid lika trevligt.
I lördags morse kom Maria (ni minns holländska vännen som är tillsammans med Ben som jag mötte förra året, bägge jobbar i Maungu och ska snart flytta till Mombasa..) och åt lite frukost ihop med oss på altanen innan vi hämtade upp Mr. Mohammad. Roligt att äntligen få träffa denne mytomspunne man, hört mycket gott om honom. En otroligt varm och hjärtlig man som arbetar som lärare i Voi. Han ska även vara involverad i det här lilla projektet som vi tillsammans dragit igång angående flickornas santitetsprodukttillgång och utbildning. I lördags hade vi nämligen ett möte tillsammans med James och Esmily som kommer arbeta det närmsta med detta projekt. På lördag är kick-off dagen i Kale, så jag kommer berätta mer i nästa vecka om hur det kommer fortskrida.
Efter mötet så for vi ut på småvägarna mot Kasigau, körde 4 mil rakt ut i den vackra landsbygden tills vägen tog slut. Där väntade oss en otroligt vacker vy och en liten by där det pågick en fotbollsturnering som våra vänner dragit igång.
Hemmalagets hejaklack och pågående match.
Bilderna ger inte rättvisa åt verkligheten, men ni fattar principen. Berg, sol, röd jord, grönska, goa barn.. vackert!
Innan vi åkte hem fick vi först ta hand om en skadad bil och sedan om en stukad tapper fotbollsspelare som behövde omlindas på närmsta hälsocenter. Vi visste dock inte om det skulle finnas något öppet men medpassagerarna i bilen sa bara, "det är lugnt, Eva is a nurse", ojoj kände pressen där och önskar att jag hade varit lite mer ansvarstagande och förekommande, borde man som blivande sjuksköterska alltid ha första hjälpen kit med sig? Tog mig en titt på pojkens svullna ankel och tänkte; om jag bara hade haft en linda i fickan.. Men tänk om jag har fel och det inte är en stukning, tänk om det är brutna ben med i bilden? Som väl var hade hälsocentret i Buguta inte stängt ännu så pojken blev väl omhändertagen. Bilen blev ganska full eftersom läraren och vänner till den tappre fallne fotbollsspelaren skulle få plats i bilen. Några av oss fick sitta på taket. Där fick vi en vacker utsikt! Det är något speciellt med att susa fram i naturen utan att blicka genom fönsterrutor. Tror att jag ska damma av min trampmoppe när jag kommer hem till Grönahög i sommar.
hon till vänster är jag, i mitten maria, Längst till höger sitter Titus som är fotbollstränare för lagen som vi såg mötas i matchen.
Söndagen innehöll kyrkobesök och lek med barnen på scripture. Manasse höll i gudstjänsten denna söndag.
Idag har Maria och jag pluggat, gått morgon och kvällspromenad, spelat fotboll med barnen på scripture mission, hälsat på mama Jane, lagat middag på massa goda färska grönsaker och inmundigat detta framför ett avsnitt vänner. En ganska normal vardag här i Voi. Vi trivs.
Vi hinner gå lite promenader mellan studierna och såhär ser vi ut då.
I fredags var vi på sjukhuset Moi District Hospital. Det var första gången jag var tillbaka där sen i somras. Kändes väldigt roligt att få träffa alla de fina sjuksköterskorna som jobbar där. Vissa var verkligen helt fantastiskt att få möta igen, och sådär lustigt nog som det känns ibland, kändes det verkligen som om det var igår vi sågs.. Maria hade möjlighet att få lämna lite enkäter där med vilket ju var bra. Sedan var det marknad i vanlig fredagsordning, alltid lika trevligt.
I lördags morse kom Maria (ni minns holländska vännen som är tillsammans med Ben som jag mötte förra året, bägge jobbar i Maungu och ska snart flytta till Mombasa..) och åt lite frukost ihop med oss på altanen innan vi hämtade upp Mr. Mohammad. Roligt att äntligen få träffa denne mytomspunne man, hört mycket gott om honom. En otroligt varm och hjärtlig man som arbetar som lärare i Voi. Han ska även vara involverad i det här lilla projektet som vi tillsammans dragit igång angående flickornas santitetsprodukttillgång och utbildning. I lördags hade vi nämligen ett möte tillsammans med James och Esmily som kommer arbeta det närmsta med detta projekt. På lördag är kick-off dagen i Kale, så jag kommer berätta mer i nästa vecka om hur det kommer fortskrida.
Efter mötet så for vi ut på småvägarna mot Kasigau, körde 4 mil rakt ut i den vackra landsbygden tills vägen tog slut. Där väntade oss en otroligt vacker vy och en liten by där det pågick en fotbollsturnering som våra vänner dragit igång.
Hemmalagets hejaklack och pågående match.
Bilderna ger inte rättvisa åt verkligheten, men ni fattar principen. Berg, sol, röd jord, grönska, goa barn.. vackert!
Innan vi åkte hem fick vi först ta hand om en skadad bil och sedan om en stukad tapper fotbollsspelare som behövde omlindas på närmsta hälsocenter. Vi visste dock inte om det skulle finnas något öppet men medpassagerarna i bilen sa bara, "det är lugnt, Eva is a nurse", ojoj kände pressen där och önskar att jag hade varit lite mer ansvarstagande och förekommande, borde man som blivande sjuksköterska alltid ha första hjälpen kit med sig? Tog mig en titt på pojkens svullna ankel och tänkte; om jag bara hade haft en linda i fickan.. Men tänk om jag har fel och det inte är en stukning, tänk om det är brutna ben med i bilden? Som väl var hade hälsocentret i Buguta inte stängt ännu så pojken blev väl omhändertagen. Bilen blev ganska full eftersom läraren och vänner till den tappre fallne fotbollsspelaren skulle få plats i bilen. Några av oss fick sitta på taket. Där fick vi en vacker utsikt! Det är något speciellt med att susa fram i naturen utan att blicka genom fönsterrutor. Tror att jag ska damma av min trampmoppe när jag kommer hem till Grönahög i sommar.
hon till vänster är jag, i mitten maria, Längst till höger sitter Titus som är fotbollstränare för lagen som vi såg mötas i matchen.
Söndagen innehöll kyrkobesök och lek med barnen på scripture. Manasse höll i gudstjänsten denna söndag.
Idag har Maria och jag pluggat, gått morgon och kvällspromenad, spelat fotboll med barnen på scripture mission, hälsat på mama Jane, lagat middag på massa goda färska grönsaker och inmundigat detta framför ett avsnitt vänner. En ganska normal vardag här i Voi. Vi trivs.
Kommentarer
Postat av: Christina
Vilka underbara vardagshändelser du får vara med om. Inte vardag för dig men för de som bor där jämt. Ola tar säkert gärna en moppetur med dig i Bråten. Ha det bar och sköt om dig.
Trackback
